tusentankar

Jag har inte haft feber sen jag var 12 år. Och det är inte kul alls!!
Det började med ont i halsen sen började det klia innanför trumhinnorna. Sen började snoret rinna. Och idag hostar jag....hosta! Fy fan vad det är skabbigt. Jag skulle kunna hosta tills jag kräks.

Jag hatar att ligga i sängen och vara sjuk. Jag vill ligga där och vara frisk.
Sen ringde äldsta sonen.
Jaha, och nu har han då gjort det som vi undrat över i tre och ett halvt år. Bett henne flytta.
Och det gjorde hon ju då. Igår ringde han och sa att livet var underbart. Att få vakna på morgonen utan att någon skrek åt honom att vara tyst. Men idag hade då denna underbara fd flickvän ringt och undrar när de skulle dela bohaget. Då kom väl den äldste sonen på att så lätt skulle det då inte gå.
OJ, trillade poletten ner!?
Att hon hade del i "hans soffa"....
Huset är hans. Men resten då? Jaha. Och det är då man ramlar tillbaka till gamla vanor igen...och blir mamma.
Jag som glatt mig så åt att mina barn var vuxna och klarade sig själva. Att jag t o m sagt..
"Jag har inga barn längre, jag har tre vuxna söner:"

Hon har varit så trevlig och mysig flera gånger, hans utflyttade flickvän. Men hon har ett sånt 7helvetes humör. Något som vi kanske inte är så vana vid. Vi blir arga men det finns ingen anledning att kalla varann fula saker för det. Vilket då hon tyckte. Något som nu min äldste son lessnat på.
Jaja, det är nu kanske hans bekymmer detta att lösa, men...
MIN KAKSMULA!!!!!!!!Hur ska det bli med min kaksmula?
Jag känner att detta är väldigt egoistiskt. De behöver inte vara tillsammans. Men jag vill behålla min kaksmula. Väldigt gärna. Vi tog emot honom med hull och hår när han kom. Kan hon nu bara rycka bort honom från oss??? Tänk om jag aldrig mer får se honom mer. Men hur ska detta nu gå...jag vet inte...