tusentankar

Jag vet inte exakt när, vilken dag, vilken timma det var som jag förstod att det du sa, det du viskade i mitt öra var sant. Att du aldrig kommer ljuga för mig, att jag alltid kan lita på dig att jag alltid kommer vara älskad av dig. Tilliten finns här, jag litar på dig. Jag äslkar dig så vanvettigt osannolikt mycket. Den rädlsa jag kände från början är borta, jag tror, nej, jag vet, att detta är på riktigt att detta är det jag alltid sökt och letat efter, att detta är för mig. Att du är min nu för evigt. Vilka klyschor men så är det. Det är verkligen så.
För första gången på många år känner jag mig helt utan ångest. Tror inte många kan förstå den känslan. Igår kväll satte jag mig nöjd och mätt och tittade ut över staden som aldrig sover, såg skymingen falla. Lysen i husen tändas långt där borta mot horisaonten. Den grå himlen färgades rosa sedan kom mörkret. Jag satt där och släppte alla tankar. Ett lugn infann sig i mig som jag hade glömt att jag hade. En magisk känsla av lugn, frid och tillhörighet. Tårarna kom, men jag lät dem rinna tills de torkade sig själva. Jag är älskad och jag älskar. Jag kan nästan känna att jag älskar mig själv, för du gör mig vacker, du ger mig min tro tillbaka på mig själv. JAG VILL LEVA! Nu vill jag leva, åldras med dig. Vila på din arm och vara dig nära.
Jag sa ifrån om de 12 dagarna utan dig, att jag pallar det inte. Jag hade behövt be dig, du kände samma sak. Ju mer du får av mig ju mer vill du ha. Du saknar mig lika mycket som jag dig. Du längtar lika mycket som jag.....en vetskap och känsla så ny för mig så den är svår att ta in. Men tilliten finns och det räcker.
Fyra dagar, så finns VI igen. Av saknaden vi växer, av kärleken vi fylls. Du underbare älskade man, som jag får kalla min.

Ena dagen förstår jag att det är 24 mil och att han jobbar heltid, att han är trött när fredagen kommer och behöver egentid. Han har varit själv många år och då blir jag som en chock, jag är nog både nära och intensiv.
Sen kommer den dagen som jag längtar och inte kan fatta varför han inte kommer varje helg, längtar efter mig och vill vill vill.....jag blir ledsen och gråter gråter gråter....
när jag blir arg att han är så trög, att det tar och att han behöver tiden, för det behöver ju inte jag. Jag vet ju vad jag vill nu....men sen är jag klok igen och fattar hur det är.
De dagar jag fattar är lättare att handskas med. Då kan jag njuta av att längta, den varma pirrande känslan som bygger opp sig till begär, till extas....
å sen är sorgen här igen och river allt förstånd....och jag fattar ingenting!!
Är det så här det ska vara nu? Kommer jag orka det?
Jag vill så gärna att detta ska fungera, jag har mitt liv här ochhan har sitt där och vi vet vad vi vill och vi kommer få många stunder tillsammans att njuta av både skratt och annat....Men dessa 12 dagar.....må,ti,on,to,fr,lö,sö,må,ti,on,to.....ja, 11 då.....tror att första tors o fre är värst för då tänker jag att han borde kunna komma, jag borde kunna åka....men det är då han behöver få vila själv. Få tid till sitt leverne...som borde kunna vara med mig....men han är ju van att vara själv så omställningen är större för honom än för mig, det vet jag. Jag är inte van att vara själv, göra saker själv, ta mig för att göra saker själv, det ska jag träna på nu då.

Vi hade en härligt mysig och rolig helg tillsammans. Vi pratade pratade o pratade, en härlig syssla när man saknat det under flera års tid.
Vi möttes i stugan där vi satt på bänken - "The bänk", och bara höll om varann. Där kommer vi sitta många många gånger och bara njuta av naturen som tränger sig ända in till stugknuten från den djupa skogen som vi där tillhör. Vi tog en promenad ner till sjön. Som nu låg spegelblank med höstens färger speglandes i sig och ger ett mediativt intryck som får en att häpna av färgerna som vi här oppe i norr är så bortskämda att få uppleva varje år. Fantastiskt att då få hålla den man tycker så mycket om i handen och dela stunden och upplevelsen.
Hans syster och svåger kom, som nu då är min svägerska och svåger med ;) , och vi fikade och åt muffins jag bakat. Ena påsen gick åt den andra fick de med hem till sina pojkar..måste ju ställa in mig lite väl där nu, som nybliven Moster :oD
Jag känner mig väldigt välkommen in i min nya familj, då de alla är så glada och lättsamma. Jag vet att han kommer passa i min familj med, och den känslan är enorm skön. Han kommer aldrig försöka vara nån annan än han är.
Sen åkte han hem.....och jag inser att jag kommer tillbringa många år framöver att längta....jag måste vänja mig vid detta. Distans-särbo-förhållande. Njuta av de stunderna vi får tillsammans men också leva fast man längtar....att inte bara bli sittandes o vänta, då kommer det bara bli hemskt! Då försvinner det väredfulla av den glädje han ger mig.
För det här ska hålla, det här mår jag bra av. Det är varmt i magen när jag tänker på honom...åh min gud...jag är kär <3

Sen blir det vardag...men inte än, än så länge ska jag njuta av nyförälskelsen.....det är underbart att känna sin som fjorton år....typ...

Jag är lite nervös för imorgon, men jag tror det hör till....vår första riktiga dejt. Har varit och fikat två gånger men ska det bli middag och övernattning....förväntningarna är ......heta.....
Men jag tycker detta är så fantastiskt att jag även vill njuta av detta innan....känna nervositeten som om det vore första gången, känna spänningen.....jag har tid. Vi har tid....det här är ingen en-gångs-grej, detta är, förhoppningsvis, resten av mitt liv som börjar nu. Jag vill inte missa en enda sekund av början på denna saga. Och jag känner att jag kommer njuta varje minut vi får tillsammans.
Jag kommer vänta och längta tills vi träffas, men jag kommer också njuta av min egen tid, mitt egna liv parallellt med hans egna.
Det är njutning i att vänta med.....

Jag måste bena ut dom.
Först fattar jag inte varför det blir rader i bloggen...?!?! Sen fattar jag inte om jag är kär eller inte...?!?! Att jag skulle falla så jävla pladask så jäkla snabbt och redan nu!?!?
Ville ju göra klart allt annat först, men eg inte snopen, jag blir fan inte klokare med åren, det bara är så...sen hinner jag ju inte reda ut en sak först för allt händer ju som dominobrickor faller...tjoff tjoff tjoff.....Alltid är det så! Alrdig är det en sak eller ingenting som händer, varför är det så???
Nu rör jag ju ihop det här med.....

OK. Huset. Ska säljas. JA. Banken, konkurs? skiter i vilket -orkar inte bry mig!
Mäklare. Det får f-n han ta, jag kan slippa nåt!!! OK klart!
Visningar o allt sköter mäklarn. YES!
SEN...SNART...SNART....möte banken skriva. Hej då! And I´m off from u too!! skevt smil***
DÅ ÄR JAG FRI!! då är den biten ur världen. Ja, vaddå det var väl inget, baggis....mmm eller om jag står där med ett fucking lån kvar....suck...jajajajajaja vad ska jag göra åt det då!?!?!?!?! Jag har ingen sjö att ösa ur!! Det får bli som det blir, man överlever på blodpudding med....OK DÅSÅ!!! Fuck u!!

Kärleken: Jag ville ha en man som arbetar, inte super, inte gamblar jämt, älskar mig och vill göra saker med mig. Som gillar sex.
check, check, check, check, check....OK, dåså, vad velar du om !!?? Go for it!! Bättre att ha älskat än inte...Han är stadig, stabil, trygg, vacker, kramgo nalle som ler så vackert med sina svarta ögon......mot mig! suck, faan jag är kär.....

Hahahahaaaahhaa jag som skulle vara själv, som skulle göra och....men jag är inte sån....hahah jaja nu vill jag ha han!!! Vill så gärna ha dig här hos mig.

Nu har det snart gått 6 månader. Huset vi äger ska säljas nu, måtte Gudarna och karman vara med så vi blir av med det snabbt, ja snabbare än så! Jag vill få ett bokslut! Jag är klar med den här boken nu, den kommer inte publiceras utan läggas undan att dammas bort....Många minnen och roliga minnen, många jobbiga med, men jag är klar med det. Det är som det är, jag kan inte älta det. Då blir man nog galen och jag känner inte att jag har lusten eller tiden till det...livet går vidare. Det är mitt liv som försvinner för varje dag jag sitter här och ältar, så nu får det va! FRAMÅT!!!!
Huset, hur det säljs, vad det blir av det kan jag inget göra åt. Antingen går det jämnt opp eller så blir det en skuld....what the hell?!?!
Nu fortsätter jag med mitt liv! På gott o ont ;))

I 10 dagar har jag nu varit själv....men ensam är jag då rakt inte.

Mittensonen har nog vart här nästan varje dag, barnbarnen har jag träffat varje dag, äldste sonen med.....

väninnorna har varit här, systern likaså.....chattar och pratar telefon......barnbarnen har sovit över....

Och jag njuter!

Jag är en väldigt social person, dock njuter jag av enskildhet med,  läsa och bara vara, bara glo....låta tankarna fara....

min man var inte social. Han trivs nog nu med, som jag, att få lugn o ro, slippa folk.....
han sa att ville ha lugn o ro, vi är inte osams, vi ska inte in i nya förhållanden, vi ska bara vara ifred...från varann.

Vi orkar inte leva med varann, jag är inte bra för honom, han är inte bra för mig.

jag har både tid att tänka och tid at njuta. Jag försöker inte tänka på ekonomin för det vet jag att den blir tuff....
tar en dag i taget njuter av stunden i det lilla

jag har inte stora dyra krav
en bok från biblan   vanlig mat   

jag är inte ens ledsen....jo, att äktenskapet inte höll, men inte att vi inte höll.....vi kommer få det bra nu, båda två utan varann

bara vi hittar vår egen takt vår egen rytm i livet så kommer vi får det bra

jag njuter av stunden

Jag vet inte för detta är ju inte första ggn det är såhär men det blir tyngre o tyngre för varje gång. Och undran är om man får tillbaka tillitten och tron på sig själv efteråt ensingång.....
Dag efter dar går vi här i tysta rum, när nån börjar prata som fräser den andre och tvärtom, det blir alltid fel, omtanke vänds till illmarighet. Illmarighet vänds till ren elakhet....missunnsamhet.

Ska man ha det så? Ska man orka ta igenom det? Dela.

saker. räkningar. möbler. mina detta. dina det där.....ta vad du vill ha o försvinn!!!

Har inte råd att vara själv.....nä var elak mot mig då så står jag ut bara för det då....kan man det? leva ihop bara för ekonomin??

Nä det kan man inte.....nä inte.

jag tror inte vi kan gå tillbaka. men jag tror det kommer ta lite tid....vart ska jag? vart ska du? SKIT I DET DU!!!

kan vi bo här tills dess...vi förtär varann.....

din kusin ska åka till norrland, undrar om nån vill åka med...
               jag har inga pengar vet du, du betalade räkningar för allt...........
jag vet det, men jag försökte skoja..................
                  jag tog ut lite o skulle köpa bla bla bla...............
ja, sen tog jag resten, det var ett skoj.......................
                   javla kul, not.................
men du ska se nu hur det känns...........................
att stå utan teckning.....................
                      jag har inga pengar...................
nä, vem faan har det.................

så kompakt tystnad igen


hur länge ska vi orka, ska en av oss orka en kasse med lite kläder o dra................
ska vi göra det tillsammans, säga upp.....leta två.............

jag vet inte, jag vill sova............jag vill inte äta...............orkar inte laga mat.........orkar inte handla......vill sova

jag är hungrig...........smörgås............youghurt...........duger..........

vill inte alls

Jag ändrade utseendet på bloggen men det funka inte så nu är den gamla tillbaka och jag känner mig hemma igen, hoppas det blir lite oftare nu då.

Ja, vi flyttade igen. Från Huset till lgh, till lgh till hus i skogen. Men maken klarar inte skogen och inte bommen och jag får tinituss ännu värre av denna susande luftvärmepump. Haha va kul! Och kallt är det och kalla energier är det.

Så.

Vi ska flytta!

Känns....hm....jobbigt men bra. För vi har lärt oss en sak!

Borenshult.  Vi ska bo "hemma" i Borenshult.  Berndt är född i Vadstena. Rötter i Vadstena men han har sitt <3 i Tornedalen. Och han trivdes bra och bäst på Eklövsgatan i Borenshult av alla våra flyttar.

Jag vill bo nära min barnbarn.

Vill INTE missa dem som jag MISSADE mycket av mina egna barns uppväxt, då deras far la sig i alldeles för mycket.

OCH om jag litar på mina änglar och ber dem om hjälp. Frågar dem, varför ser ni inte till att det blir så "hand i hand" som det blev när vi köpte Eklövsgatan.....

Ja men då gör de ju det!!

På helgen sa jag till Maken: Det där huset bakom Johan, där skulle vi bo.... det skulle vi hyra....det har varit till salu nu i 200 dagar....vi ska lägga en lapp i deras brevlåda och fråga.....


På tisdagen: Var vi hos Johan...sa att vi har en lapp i bilen.....den ska dit bort.....MEN; Jag ringer Martin, sa JOHAN........

På Måndagen: Helena frågar Johan (deras barn är på samma dagis) Har du nån lösning på vårt hus? Vi har ju redan köpt det nya?

På tisdagen: Tjena Martin.....min mamma vill hyra ert hus.......

På torsdagen: Vi är där o fikar, pratar, tittar, blir kära, tittar, pratar o fikar......

På fredagen: Jo tack!

På tisdagen: Så där.....kontraktet ser bra ut.......

21 April blir bra jaa.....


Tack mina änglar, Ni är fantastiska!!!

Det är sommar nu och bloggen har sett likadan ut sedan urminnes tider så nu har jag rosat upp den lite!!
Fint, va!!!  Önskar jag lärde mig photoshoppa med så kunde vi leka fullt ut men vi får la vara glada för det lilla....
Jag har semester nu,  det har min handläggare sagt. JAg fick inte utav några omständigheter över huvud taget ringa henne på semestern!!!
Så jag försöker fundera på...ingenting! Jag har vikrat lite roliga saker och  läser Sagan om ringen....så jag sysselsätter mig så gott det går för pengarna vi hade gick åt fanders men det är så jävla trist så det orkar jag inte ens dra här, jag blir bara sååå jävla förbannad och trött på allt och alla!! OCH mig själv, hur jävla dum i huvet är jag!?!?!?!?!?

Men inget att spy över det är ju som det är men skulle må bra av en sandsäck just nu!!
Jag är trött! Sover till halv 11 och sen middag iaf.....så det kanske är som det ska vara. Jobbiga med allt skit är att gubben o jag med träter fast vi har samma åsikt egentligen....satanigatanbananafan

Är ett överreklamerat skit bara.....Alla förväntningar om trevligt, vackert, soligt och roligt...allt blir ju för många platt fall.
Vi firar inte eg, vi hade ölprovning. 10 sorter, varje flaska delas på 4. Syrran svågern maken o ja......sen tycker vi!! Iår vann Red Stripe från Jamaica. HURRA!!!

Sen blev det film på tv eftersom det alltid regnar, och varför sitta ute och svära över vädret som är som det är ändå, bättre att gilla läget och ha det varmt o gött.

Husvagnen står på vedbacken i Björka och när solen kommer åker vi dit igen!!

Tills dess har jag semester -som min handläggare sa- SOVER!!!! =))
Jag har lite planer på att fortsätta skriva på en bok.....men bara lite....får se om jag håller mig vaken o sätter dem i verket...gonatt!

Men jag har fått klagomål att jag bloggar för sällan så borde ta mig i kragen o göra det då oftare.....Sist var när vi hade flyttat och hör och häpna det har vi gjort igen....=)

Från den stora gatan med alla bilar o tradare till den lilla gatan med fotbollsplanen. Så här är det tyst som attan. UNDERBART!!!!

7 månader bodde vi där iaf.....här kommer vi bo längre för jag kommer vägra flytta OM det inte är till

* Eget Hus

*Marklägenhet med egen täppa

Det är enda gången jag tänker flytta! Bor så bra med cykelavstånd till staden. Ibland har ju landet hägrat men tycker detta är så skönt. Jag är nog för lat att bo på landet....jag gillar ju att så på våren, plantera och se det växa men sen då....nja....det kvittar liksom.

Skulle vilja ha hundar, höns och en get....men de ska ju mats, och fixas o städas....ibland tycker ajg det är jobbigt med kattlådorna....så jag bor nog bra såhär. Höften blir inte bättre med åren som går, yngre blir jag vist inte heller......

På arbetsfronten då! Gick på bild&form sist jag skrev. Trivdes förträffligt där men det leder ju ingen vart då så jag fixade mig en praktikplats hos min vetrinär....det var inte så bra. Jag gillar inte operationer och han ville ju ha en heltid....?? Livet är lite mer än att jobba! Jag lovar!!

Så där slutade jag efter 9 dagar.

Sen var jag 1 !? dag =) hos en fotterapeut...jag har ju varit det i över 10 år....men näääääää, det var inget det heller.

SÅ...nu har jag lovat min handläggare att hersa ner mig, ta det lugnt, inte ringa henne på semestern....om nya projekt. Utan nu ska jag va "ledig" i 4 veckor....sen får jag en egen coach som ska ta det i en takt som jag kanske pallar med tills vi vet vad jag ska bli när jag blir stor då....

Vi får väl se. Tills dess borde jag hinna blogga med...;oD

Vi flyttade!! Björn, Katjaoch Adam flyttade in i huset med en idiot till granne....Vi flyttade till en lgh där grannar inte bryr sig om varann alls. Det är knappt vi hälsar på varann och just nu är det underbart!!

FK/AF tyckte att då borde min ork räcka till att börja syssla med nåt så nu går jag på Bild&Form. Känns som ett vuxendagis men är allt jag orkar med.
Jag börjar klockan 8 på morgon....och bara att ta sig upp, tvätta sig, klä sig, sätta på fejset, äta och åka har varit en utmaning!
Sen i nov har jag haft göra....nu när det ljusnar känns den biten lite lättare så nu målar jag, ritar, har sytt väskor och gjort massa snygga armband. Det är ju sånt jag tycker är kul, att pyssla, så det funkar ju. Men ibland är vi upp till 8 pers där....och då dör min hjärna.

När klockan är kvart i 12 och det är dags att gå hem får jag uppbåda all kraft och energi som är kvar och ta mig hem. Vi äter lite lunch sen sover jag...1-2 timmar. Sen kanske jag kan göra nåt mer. Såsom chatta, facebooka, gosa med katterna men att åka till mamma, träffa söner och barnbarn orkar jag bara inte den dagen det har varit kurs.
Den lediga onsdagen brukar jag sova fm och städa em medan maken tvättar. Fredagen sovs det oftast för efter 3 dagars kurs 1 dag städ orkar jag inte mer.....
Så jag vet inte vart det leder eller hur länge det funkar eller om jag blir friskare av detta.
 Det jag vet är att det är jävligt tufft att gå på dagis!!!

Pausar tar slut.
 Så även denna.
På måndag är det läkarbesök igen vilket har gett mig ångest i några veckor nu.
Vet inte vad som händer, känner av mitt fejkade liv igen. Att det inte är jag utan nån annan som styr allt.....
eg. mår jag skit men vem fan bryr sig och vem ser till att jag isåfall slipper från allt.

Antingen ska jag börja jobba. AF/FK gör allt för att det ska funka. Läkaren håller säkert med som en jävla nickedocka....

Annars inser de att min roll funkar på heltid, då får jag vara hemma...bli pensionär och låta själen vara ifred.

Annars är livet slut nu. Jag är inget nyfiken på morgondagen, inte ett skit!! Jag vet att min man älskar mig nåt oerhört mycket! Jag vet att mina söner älskar mig. Min mamma lever fortf.....pappa med, men who care´s?
Min syster och mina vänner....vi har en väldigt bra och kär relation men....om jag inte fick se nån av dem igen skulle det göra mig nåt då?

Ja, bara om de dog för mig! Det skulle jag inte klara.

Varför ska då jag tvinga dem att klara att jag försvinner för dem.....Herregud, vilket dilemma detta nu blev.

Det gör ont en stund.

Jag lever nu. Här och nu. Vad som händer i morgon angår mig bara om jag är här då.

Det tål att tänka på....

Min psykolog tänker lämna mig ifred, han säger jag behöver tid.
Min kurator säger att jag behöver struktur, mota ångesten i grinden, möta faran och bestrida den.
Jag kan förstå båda sätten.
Livet ger mig ångest....inte bara arbetslivet utan livet i sig självt. Arbetslivet ger mig just nu ingen ångest för det har jag inget. Vilket jag heller inte saknar för man ska glädjas åt det man har inte vara lessen över det man inte har.
Just nu räcker det med att ha livet som ångest triggare.

Det man undrar över är om jag fyllde mina dagar med klokare och viktigare saker om det vore i ett arbetsliv.
Jag ska gå ut nu i min trädgård. För den är min och där kan ingen göra mig illa.

Sen får vi se hur det blir med det andra. Jag är bara en marionett i detta spel. Jag vet inte vem som håller i trådarna just nu.