Rosor!!!

Jag har aldrig fått så många rosor i hela mitt liv som sista året! Den underbaraste av de underbara är min! 

Ett halvt år

På Lördag har mitt nya liv varat ett halvt år.
 
Eller 6 månader.
 
                                 Eller 180 dagartyp.....
 
 
Varje dag har varit en gåva.  Jag vet att du är sänd till mig av mina änglar.
 
                     Och jag börjar nu så sakta förstå att även dina änglar gett dig vägbeskrivning till mig....
 
Det är 6 år sedan jag träffade de som sammanförde oss
 Jag vet att de möten vi hade innan
 
för 5 år sedan för 3år sedan och då för 1½ år sedan   var förberedande som våra änglar styrde ihop för att vi skulle våga ses
 
att jag skulle våga fråga och att du skulle våga säga Välkommen
 
Den dagen vi sågs första dagen på vår resa var magisk
 
                      Jag kände dina blickar på mig under samtalet runt bordet med dina gäster
 
Dina varma ögon   ditt leende    kramen du gav mig när jag skulle gå     
                                                                                                    och längtan därefter till nästa möte
 
Sedan sågs vi en gång till utan löften
 
                       3e gången frågade du mig Är det allvar     Och jag svarade Ja
 
Efter det är det Vi                  Och det finns inget som kan rubba det                        Det är vi vi vi
 
Underbart fantastiskt Magiskt       Vi är en del av varandras familj           De har välkomnat oss
 
Jag känner mig så välkommen i din   och jag vet du känner dig välkommen i min   
 
                                                         Jag har aldrig känt så här          Det kan bero på
 
att jag inte är 14 år och nykär som jag var första gången 
                    utan så gammal nu och vet så väl vad jag vill      Jag vill ha dig!
 
 
 

Nu!

Jag vet inte exakt när, vilken dag, vilken timma det var som jag förstod att det du sa, det du viskade i mitt öra var sant. Att du aldrig kommer ljuga för mig, att jag alltid kan lita på dig att jag alltid kommer vara älskad av dig. Tilliten finns här, jag litar på dig. Jag äslkar dig så vanvettigt osannolikt mycket. Den rädlsa jag kände från början är borta, jag tror, nej, jag vet, att detta är på riktigt att detta är det jag alltid sökt och letat efter, att detta är för mig. Att du är min nu för evigt. Vilka klyschor men så är det. Det är verkligen så.
För första gången på många år känner jag mig helt utan ångest. Tror inte många kan förstå den känslan. Igår kväll satte jag mig nöjd och mätt och tittade ut över staden som aldrig sover, såg skymingen falla. Lysen i husen tändas långt där borta mot horisaonten. Den grå himlen färgades rosa sedan kom mörkret. Jag satt där och släppte alla tankar. Ett lugn infann sig i mig som jag hade glömt att jag hade. En magisk känsla av lugn, frid och tillhörighet. Tårarna kom, men jag lät dem rinna tills de torkade sig själva. Jag är älskad och jag älskar. Jag kan nästan känna att jag älskar mig själv, för du gör mig vacker, du ger mig min tro tillbaka på mig själv. JAG VILL LEVA! Nu vill jag leva, åldras med dig. Vila på din arm och vara dig nära.
Jag sa ifrån om de 12 dagarna utan dig, att jag pallar det inte. Jag hade behövt be dig, du kände samma sak. Ju mer du får av mig ju mer vill du ha. Du saknar mig lika mycket som jag dig. Du längtar lika mycket som jag.....en vetskap och känsla så ny för mig så den är svår att ta in. Men tilliten finns och det räcker.
Fyra dagar, så finns VI igen. Av saknaden vi växer, av kärleken vi fylls. Du underbare älskade man, som jag får kalla min.

upp o ner går det...

Ena dagen förstår jag att det är 24 mil och att han jobbar heltid, att han är trött när fredagen kommer och behöver egentid. Han har varit själv många år och då blir jag som en chock, jag är nog både nära och intensiv.
Sen kommer den dagen som jag längtar och inte kan fatta varför han inte kommer varje helg, längtar efter mig och vill vill vill.....jag blir ledsen och gråter gråter gråter....
när jag blir arg att han är så trög, att det tar och att han behöver tiden, för det behöver ju inte jag. Jag vet ju vad jag vill nu....men sen är jag klok igen och fattar hur det är.
De dagar jag fattar är lättare att handskas med. Då kan jag njuta av att längta, den varma pirrande känslan som bygger opp sig till begär, till extas....
å sen är sorgen här igen och river allt förstånd....och jag fattar ingenting!!
Är det så här det ska vara nu? Kommer jag orka det?
Jag vill så gärna att detta ska fungera, jag har mitt liv här ochhan har sitt där och vi vet vad vi vill och vi kommer få många stunder tillsammans att njuta av både skratt och annat....Men dessa 12 dagar.....må,ti,on,to,fr,lö,sö,må,ti,on,to.....ja, 11 då.....tror att första tors o fre är värst för då tänker jag att han borde kunna komma, jag borde kunna åka....men det är då han behöver få vila själv. Få tid till sitt leverne...som borde kunna vara med mig....men han är ju van att vara själv så omställningen är större för honom än för mig, det vet jag. Jag är inte van att vara själv, göra saker själv, ta mig för att göra saker själv, det ska jag träna på nu då.

Längtan

Vi hade en härligt mysig och rolig helg tillsammans. Vi pratade pratade o pratade, en härlig syssla när man saknat det under flera års tid.
Vi möttes i stugan där vi satt på bänken - "The bänk", och bara höll om varann. Där kommer vi sitta många många gånger och bara njuta av naturen som tränger sig ända in till stugknuten från den djupa skogen som vi där tillhör. Vi tog en promenad ner till sjön. Som nu låg spegelblank med höstens färger speglandes i sig och ger ett mediativt intryck som får en att häpna av färgerna som vi här oppe i norr är så bortskämda att få uppleva varje år. Fantastiskt att då få hålla den man tycker så mycket om i handen och dela stunden och upplevelsen.
Hans syster och svåger kom, som nu då är min svägerska och svåger med ;) , och vi fikade och åt muffins jag bakat. Ena påsen gick åt den andra fick de med hem till sina pojkar..måste ju ställa in mig lite väl där nu, som nybliven Moster :oD
Jag känner mig väldigt välkommen in i min nya familj, då de alla är så glada och lättsamma. Jag vet att han kommer passa i min familj med, och den känslan är enorm skön. Han kommer aldrig försöka vara nån annan än han är.
Sen åkte han hem.....och jag inser att jag kommer tillbringa många år framöver att längta....jag måste vänja mig vid detta. Distans-särbo-förhållande. Njuta av de stunderna vi får tillsammans men också leva fast man längtar....att inte bara bli sittandes o vänta, då kommer det bara bli hemskt! Då försvinner det väredfulla av den glädje han ger mig.
För det här ska hålla, det här mår jag bra av. Det är varmt i magen när jag tänker på honom...åh min gud...jag är kär <3

Sen blir det vardag...men inte än, än så länge ska jag njuta av nyförälskelsen.....det är underbart att känna sin som fjorton år....typ...

En natt kvar...

Jag är lite nervös för imorgon, men jag tror det hör till....vår första riktiga dejt. Har varit och fikat två gånger men ska det bli middag och övernattning....förväntningarna är ......heta.....
Men jag tycker detta är så fantastiskt att jag även vill njuta av detta innan....känna nervositeten som om det vore första gången, känna spänningen.....jag har tid. Vi har tid....det här är ingen en-gångs-grej, detta är, förhoppningsvis, resten av mitt liv som börjar nu. Jag vill inte missa en enda sekund av början på denna saga. Och jag känner att jag kommer njuta varje minut vi får tillsammans.
Jag kommer vänta och längta tills vi träffas, men jag kommer också njuta av min egen tid, mitt egna liv parallellt med hans egna.
Det är njutning i att vänta med.....

Många snurriga tankar i skallen...

Jag måste bena ut dom.
Först fattar jag inte varför det blir rader i bloggen...?!?! Sen fattar jag inte om jag är kär eller inte...?!?! Att jag skulle falla så jävla pladask så jäkla snabbt och redan nu!?!?
Ville ju göra klart allt annat först, men eg inte snopen, jag blir fan inte klokare med åren, det bara är så...sen hinner jag ju inte reda ut en sak först för allt händer ju som dominobrickor faller...tjoff tjoff tjoff.....Alltid är det så! Alrdig är det en sak eller ingenting som händer, varför är det så???
Nu rör jag ju ihop det här med.....

OK. Huset. Ska säljas. JA. Banken, konkurs? skiter i vilket -orkar inte bry mig!
Mäklare. Det får f-n han ta, jag kan slippa nåt!!! OK klart!
Visningar o allt sköter mäklarn. YES!
SEN...SNART...SNART....möte banken skriva. Hej då! And I´m off from u too!! skevt smil***
DÅ ÄR JAG FRI!! då är den biten ur världen. Ja, vaddå det var väl inget, baggis....mmm eller om jag står där med ett fucking lån kvar....suck...jajajajajaja vad ska jag göra åt det då!?!?!?!?! Jag har ingen sjö att ösa ur!! Det får bli som det blir, man överlever på blodpudding med....OK DÅSÅ!!! Fuck u!!

Kärleken: Jag ville ha en man som arbetar, inte super, inte gamblar jämt, älskar mig och vill göra saker med mig. Som gillar sex.
check, check, check, check, check....OK, dåså, vad velar du om !!?? Go for it!! Bättre att ha älskat än inte...Han är stadig, stabil, trygg, vacker, kramgo nalle som ler så vackert med sina svarta ögon......mot mig! suck, faan jag är kär.....

Hahahahaaaahhaa jag som skulle vara själv, som skulle göra och....men jag är inte sån....hahah jaja nu vill jag ha han!!! Vill så gärna ha dig här hos mig.

ett möte som ändrar allt....

Jag är inte skapt att vara ensam. Själv är helt OK att vara...läsa, se tv, chattar, chillar o käka själv med är helt ok för mig. Men ensamhet...är jobbigt....jag vill gärna vara två.
Eg. borde jag ju vara livrädd att binda mig igen....så fel som det blivit till sist, efter flera år visserligen, men nåt skrämmer mer med ensamheten än att det skulle bli fel igen......tror jag....
 
Det finns flera nätplatser där man kan mötas. Ja, man kan få se en bild och sen om man ska prata måste man betala...?!! Jag kände mig som en hora....940 kronor skulle det kosta....6 månader skulle jag betala för....jag kunde klarat mig på 5 min....Hej, ska vi ses???
 
Jag har istället inventerat mina vänners vänner. Självklart måste någon ha någon singelman som vän....visst?Och om mina vänner tycker om den här killen så....borde väl jag göra det med?
 
Det hade han.....Jo, han vet du, ni träffades ju här hos oss då......Ja, just ja....han är ju singel, han var ju trevlig....och helt normal ;).....verkade han ju vara......såg bra ut.....jo, vi pratade lite då.....mmmm.....kan va nåt.....
 
Facebook. I just love Facebook!!
 
Jag addade honom.....skickade ett meddelande..."Kommer du ihåg mig?"....rodnade...och väntade, med hjärtat slående....dudunk  dudunk...jösses vad har jag gjort?
 
Han svarade..."Hur skulle jag nånsin kunnat glömma dig?" .......??? äh,va?..du är en sån människa som man blir glad av att träffa......jaså, är jag...ok......då vill du träffa mig igen? Jag är singel nu, men trivs inte med det.....Klart vi ska träffas! Kom när jag fyller!
 
Ja han fyllde år, vi åt tårta....skrattade pratade .....vi ses snart igen...
 
 
 

Fortsättningen....

Nu har det snart gått 6 månader. Huset vi äger ska säljas nu, måtte Gudarna och karman vara med så vi blir av med det snabbt, ja snabbare än så! Jag vill få ett bokslut! Jag är klar med den här boken nu, den kommer inte publiceras utan läggas undan att dammas bort....Många minnen och roliga minnen, många jobbiga med, men jag är klar med det. Det är som det är, jag kan inte älta det. Då blir man nog galen och jag känner inte att jag har lusten eller tiden till det...livet går vidare. Det är mitt liv som försvinner för varje dag jag sitter här och ältar, så nu får det va! FRAMÅT!!!!
Huset, hur det säljs, vad det blir av det kan jag inget göra åt. Antingen går det jämnt opp eller så blir det en skuld....what the hell?!?!
Nu fortsätter jag med mitt liv! På gott o ont ;))

tiden går....

Första månadens smekmånad gick fort. Sen kom vardagen in. Jag insåg snart att jag inte kunde bo kvar, fruktansvärd upptäckt. Närheten där var så fin men pengar, dessa jävla pengar. Alltid brist på dem!!
 
Så nu har jag flyttat...........till min första alldeles egna lägenhet.
 
På nedre botten....hörnlägenhet...ja, så jag är nöjd. Det funkar, det kommer att funka!
 
Men sorgen kom ifatt, och den slet och den drog. Det vätte mina lakan, min kudde, mina kinder.
 
Jag känner av ensamheten som jag hatar. Själv är OK men ensam är fruktansvärt.
 
Då, förstår jag inte meningen....varför jag ska pynta opp denna lägenhet, varför jag ska ha det fint här. Varför jag ska ha mat i kylen, bröd i frysen....vem bryr sig? Gör jag?
 
Om jag lever eller inte, spelar det någon roll? Lever jag för min skull nu? Varför då? Det måste väl ha varit nån mening med mitt liv, att jag kom, just nu, är här just nu. Är det uppdraget slut nu, varför ska jag stanna?
 
Varför ska jag vara kåt när jag ändå inget får?
Varför ska jag känna livslust när jag ändå inte orkar?
 
Vad faan är detta???
 
Jag får lön den 27e...betalar massa räkningar och sedan snålar jag till den 27e......
då får jag lön, betalar massa räkningar och så snålar jag igen....för att det ska bli denna jävla 27e igen....
27 27 27 27 27 27 27 27 27 27 27 27 ska hela livet vara en längtan efter den 27e?? Så man för en timme, en enda lite jävla timme ska få ha pengar på kontot! 
 
Dessa futtiga jävla kronor gör att jag känner mig rik en timme.
 
Hörde en som hade 15 gånger mer än mig, varje den 25e....undrar om hennes liv består av att längta till den 25e?
 
Livet har ingen mening, man ska själv fylla det med meningen.... men jag hittar den inte....
 
 
 
 
 
 

10 dagar idag....

I 10 dagar har jag nu varit själv....men ensam är jag då rakt inte.

Mittensonen har nog vart här nästan varje dag, barnbarnen har jag träffat varje dag, äldste sonen med.....

väninnorna har varit här, systern likaså.....chattar och pratar telefon......barnbarnen har sovit över....

Och jag njuter!

Jag är en väldigt social person, dock njuter jag av enskildhet med,  läsa och bara vara, bara glo....låta tankarna fara....

min man var inte social. Han trivs nog nu med, som jag, att få lugn o ro, slippa folk.....
han sa att ville ha lugn o ro, vi är inte osams, vi ska inte in i nya förhållanden, vi ska bara vara ifred...från varann.

Vi orkar inte leva med varann, jag är inte bra för honom, han är inte bra för mig.

jag har både tid att tänka och tid at njuta. Jag försöker inte tänka på ekonomin för det vet jag att den blir tuff....
tar en dag i taget njuter av stunden i det lilla

jag har inte stora dyra krav
en bok från biblan   vanlig mat   

jag är inte ens ledsen....jo, att äktenskapet inte höll, men inte att vi inte höll.....vi kommer få det bra nu, båda två utan varann

bara vi hittar vår egen takt vår egen rytm i livet så kommer vi får det bra

jag njuter av stunden


är detta the end....

Jag vet inte för detta är ju inte första ggn det är såhär men det blir tyngre o tyngre för varje gång. Och undran är om man får tillbaka tillitten och tron på sig själv efteråt ensingång.....
Dag efter dar går vi här i tysta rum, när nån börjar prata som fräser den andre och tvärtom, det blir alltid fel, omtanke vänds till illmarighet. Illmarighet vänds till ren elakhet....missunnsamhet.

Ska man ha det så? Ska man orka ta igenom det? Dela.

saker. räkningar. möbler. mina detta. dina det där.....ta vad du vill ha o försvinn!!!

Har inte råd att vara själv.....nä var elak mot mig då så står jag ut bara för det då....kan man det? leva ihop bara för ekonomin??

Nä det kan man inte.....nä inte.

jag tror inte vi kan gå tillbaka. men jag tror det kommer ta lite tid....vart ska jag? vart ska du? SKIT I DET DU!!!

kan vi bo här tills dess...vi förtär varann.....

din kusin ska åka till norrland, undrar om nån vill åka med...
               jag har inga pengar vet du, du betalade räkningar för allt...........
jag vet det, men jag försökte skoja..................
                  jag tog ut lite o skulle köpa bla bla bla...............
ja, sen tog jag resten, det var ett skoj.......................
                   javla kul, not.................
men du ska se nu hur det känns...........................
att stå utan teckning.....................
                      jag har inga pengar...................
nä, vem faan har det.................

så kompakt tystnad igen


hur länge ska vi orka, ska en av oss orka en kasse med lite kläder o dra................
ska vi göra det tillsammans, säga upp.....leta två.............

jag vet inte, jag vill sova............jag vill inte äta...............orkar inte laga mat.........orkar inte handla......vill sova

jag är hungrig...........smörgås............youghurt...........duger..........

vill inte alls

sällan men inte aldrig....

Jag ändrade utseendet på bloggen men det funka inte så nu är den gamla tillbaka och jag känner mig hemma igen, hoppas det blir lite oftare nu då.

Ja, vi flyttade igen. Från Huset till lgh, till lgh till hus i skogen. Men maken klarar inte skogen och inte bommen och jag får tinituss ännu värre av denna susande luftvärmepump. Haha va kul! Och kallt är det och kalla energier är det.

Så.

Vi ska flytta!

Känns....hm....jobbigt men bra. För vi har lärt oss en sak!

Borenshult.  Vi ska bo "hemma" i Borenshult.  Berndt är född i Vadstena. Rötter i Vadstena men han har sitt <3 i Tornedalen. Och han trivdes bra och bäst på Eklövsgatan i Borenshult av alla våra flyttar.

Jag vill bo nära min barnbarn.

Vill INTE missa dem som jag MISSADE mycket av mina egna barns uppväxt, då deras far la sig i alldeles för mycket.

OCH om jag litar på mina änglar och ber dem om hjälp. Frågar dem, varför ser ni inte till att det blir så "hand i hand" som det blev när vi köpte Eklövsgatan.....

Ja men då gör de ju det!!

På helgen sa jag till Maken: Det där huset bakom Johan, där skulle vi bo.... det skulle vi hyra....det har varit till salu nu i 200 dagar....vi ska lägga en lapp i deras brevlåda och fråga.....


På tisdagen: Var vi hos Johan...sa att vi har en lapp i bilen.....den ska dit bort.....MEN; Jag ringer Martin, sa JOHAN........

På Måndagen: Helena frågar Johan (deras barn är på samma dagis) Har du nån lösning på vårt hus? Vi har ju redan köpt det nya?

På tisdagen: Tjena Martin.....min mamma vill hyra ert hus.......

På torsdagen: Vi är där o fikar, pratar, tittar, blir kära, tittar, pratar o fikar......

På fredagen: Jo tack!

På tisdagen: Så där.....kontraktet ser bra ut.......

21 April blir bra jaa.....


Tack mina änglar, Ni är fantastiska!!!








Sommar



Det är sommar nu och bloggen har sett likadan ut sedan urminnes tider så nu har jag rosat upp den lite!!
Fint, va!!!  Önskar jag lärde mig photoshoppa med så kunde vi leka fullt ut men vi får la vara glada för det lilla....
Jag har semester nu,  det har min handläggare sagt. JAg fick inte utav några omständigheter över huvud taget ringa henne på semestern!!!
Så jag försöker fundera på...ingenting! Jag har vikrat lite roliga saker och  läser Sagan om ringen....så jag sysselsätter mig så gott det går för pengarna vi hade gick åt fanders men det är så jävla trist så det orkar jag inte ens dra här, jag blir bara sååå jävla förbannad och trött på allt och alla!! OCH mig själv, hur jävla dum i huvet är jag!?!?!?!?!?

Men inget att spy över det är ju som det är men skulle må bra av en sandsäck just nu!!
Jag är trött! Sover till halv 11 och sen middag iaf.....så det kanske är som det ska vara. Jobbiga med allt skit är att gubben o jag med träter fast vi har samma åsikt egentligen....satanigatanbananafan

Midsommar

Är ett överreklamerat skit bara.....Alla förväntningar om trevligt, vackert, soligt och roligt...allt blir ju för många platt fall.
Vi firar inte eg, vi hade ölprovning. 10 sorter, varje flaska delas på 4. Syrran svågern maken o ja......sen tycker vi!! Iår vann Red Stripe från Jamaica. HURRA!!!

Sen blev det film på tv eftersom det alltid regnar, och varför sitta ute och svära över vädret som är som det är ändå, bättre att gilla läget och ha det varmt o gött.

Husvagnen står på vedbacken i Björka och när solen kommer åker vi dit igen!!

Tills dess har jag semester -som min handläggare sa- SOVER!!!! =))
Jag har lite planer på att fortsätta skriva på en bok.....men bara lite....får se om jag håller mig vaken o sätter dem i verket...gonatt!

Om

Min profilbild

Mia