tusentankar

man får helt enkelt ta en dag i taget. När man väntar att döden ska komma och hämta hem en kär vän. Då kan man inget planera. Bara vänta. Vi sörjer dig redan. Vi planerar hur det ska bli den dagen. Och dagen efter. Men vi vet ju inte alls...
Men jag hoppas han kommer snart. Jag är så lik dig. Och jag vet hur din själ vantrivs att ligga instängd i din sjuka kropp nu. Jag vet hur han längtar att segla över haven, fara över Barcelona där du gått barfota i sanden. Din själ har aldrig varit stilla förrän nu. Han väntar och vilar...för snart, snart är den fri igen. Fri att flyga som fågeln för vinden. Jag kommer veta när han ger sig iväg, för han kommer komma förbi mig då och säga, "vi ses, senare....men nu ska jag röra på mig lite"..
Du kom i min dröm härom natten och talade om att du inte ville mer. Jag kände dig, hur du klappade mig på kinden och sa, att du visste nu. Att det var dags, att det inte var någon ide´att kämpa mer. Tumören hade vunnit, till slut.
Vi väntar....

jag har plockat blommor i min trädgård till dig idag. De doftar...liljor, syrener, ängsbollar, man kanske inte får ha så doftande blommor på lasarettet, men du älskar ju blommor som doftar. Jag har sparat kaprifolen. Den doften ska du få med på din resa. I den doften som du älskar allra mest ska din själ få lämna din kropp och flyga på en doft av kaprifol.
För då kommer jag känna när du kommer och tittar till mig....för det vet jag att du kommer att göra!