tusentankar

Jag är inte skapt att vara ensam. Själv är helt OK att vara...läsa, se tv, chattar, chillar o käka själv med är helt ok för mig. Men ensamhet...är jobbigt....jag vill gärna vara två.

Eg. borde jag ju vara livrädd att binda mig igen....så fel som det blivit till sist, efter flera år visserligen, men nåt skrämmer mer med ensamheten än att det skulle bli fel igen......tror jag....

 

Det finns flera nätplatser där man kan mötas. Ja, man kan få se en bild och sen om man ska prata måste man betala...?!! Jag kände mig som en hora....940 kronor skulle det kosta....6 månader skulle jag betala för....jag kunde klarat mig på 5 min....Hej, ska vi ses???

 

Jag har istället inventerat mina vänners vänner. Självklart måste någon ha någon singelman som vän....visst?Och om mina vänner tycker om den här killen så....borde väl jag göra det med?

 

Det hade han.....Jo, han vet du, ni träffades ju här hos oss då......Ja, just ja....han är ju singel, han var ju trevlig....och helt normal ;).....verkade han ju vara......såg bra ut.....jo, vi pratade lite då.....mmmm.....kan va nåt.....

 

Facebook. I just love Facebook!!

 

Jag addade honom.....skickade ett meddelande..."Kommer du ihåg mig?"....rodnade...och väntade, med hjärtat slående....dudunk  dudunk...jösses vad har jag gjort?

 

Han svarade..."Hur skulle jag nånsin kunnat glömma dig?" .......??? äh,va?..du är en sån människa som man blir glad av att träffa......jaså, är jag...ok......då vill du träffa mig igen? Jag är singel nu, men trivs inte med det.....Klart vi ska träffas! Kom när jag fyller!

 

Ja han fyllde år, vi åt tårta....skrattade pratade .....vi ses snart igen...