tusentankar

Det är sommar nu och bloggen har sett likadan ut sedan urminnes tider så nu har jag rosat upp den lite!!
Fint, va!!!  Önskar jag lärde mig photoshoppa med så kunde vi leka fullt ut men vi får la vara glada för det lilla....
Jag har semester nu,  det har min handläggare sagt. JAg fick inte utav några omständigheter över huvud taget ringa henne på semestern!!!
Så jag försöker fundera på...ingenting! Jag har vikrat lite roliga saker och  läser Sagan om ringen....så jag sysselsätter mig så gott det går för pengarna vi hade gick åt fanders men det är så jävla trist så det orkar jag inte ens dra här, jag blir bara sååå jävla förbannad och trött på allt och alla!! OCH mig själv, hur jävla dum i huvet är jag!?!?!?!?!?

Men inget att spy över det är ju som det är men skulle må bra av en sandsäck just nu!!
Jag är trött! Sover till halv 11 och sen middag iaf.....så det kanske är som det ska vara. Jobbiga med allt skit är att gubben o jag med träter fast vi har samma åsikt egentligen....satanigatanbananafan

Är ett överreklamerat skit bara.....Alla förväntningar om trevligt, vackert, soligt och roligt...allt blir ju för många platt fall.
Vi firar inte eg, vi hade ölprovning. 10 sorter, varje flaska delas på 4. Syrran svågern maken o ja......sen tycker vi!! Iår vann Red Stripe från Jamaica. HURRA!!!

Sen blev det film på tv eftersom det alltid regnar, och varför sitta ute och svära över vädret som är som det är ändå, bättre att gilla läget och ha det varmt o gött.

Husvagnen står på vedbacken i Björka och när solen kommer åker vi dit igen!!

Tills dess har jag semester -som min handläggare sa- SOVER!!!! =))
Jag har lite planer på att fortsätta skriva på en bok.....men bara lite....får se om jag håller mig vaken o sätter dem i verket...gonatt!

Men jag har fått klagomål att jag bloggar för sällan så borde ta mig i kragen o göra det då oftare.....Sist var när vi hade flyttat och hör och häpna det har vi gjort igen....=)

Från den stora gatan med alla bilar o tradare till den lilla gatan med fotbollsplanen. Så här är det tyst som attan. UNDERBART!!!!

7 månader bodde vi där iaf.....här kommer vi bo längre för jag kommer vägra flytta OM det inte är till

* Eget Hus

*Marklägenhet med egen täppa

Det är enda gången jag tänker flytta! Bor så bra med cykelavstånd till staden. Ibland har ju landet hägrat men tycker detta är så skönt. Jag är nog för lat att bo på landet....jag gillar ju att så på våren, plantera och se det växa men sen då....nja....det kvittar liksom.

Skulle vilja ha hundar, höns och en get....men de ska ju mats, och fixas o städas....ibland tycker ajg det är jobbigt med kattlådorna....så jag bor nog bra såhär. Höften blir inte bättre med åren som går, yngre blir jag vist inte heller......

På arbetsfronten då! Gick på bild&form sist jag skrev. Trivdes förträffligt där men det leder ju ingen vart då så jag fixade mig en praktikplats hos min vetrinär....det var inte så bra. Jag gillar inte operationer och han ville ju ha en heltid....?? Livet är lite mer än att jobba! Jag lovar!!

Så där slutade jag efter 9 dagar.

Sen var jag 1 !? dag =) hos en fotterapeut...jag har ju varit det i över 10 år....men näääääää, det var inget det heller.

SÅ...nu har jag lovat min handläggare att hersa ner mig, ta det lugnt, inte ringa henne på semestern....om nya projekt. Utan nu ska jag va "ledig" i 4 veckor....sen får jag en egen coach som ska ta det i en takt som jag kanske pallar med tills vi vet vad jag ska bli när jag blir stor då....

Vi får väl se. Tills dess borde jag hinna blogga med...;oD

Vi flyttade!! Björn, Katjaoch Adam flyttade in i huset med en idiot till granne....Vi flyttade till en lgh där grannar inte bryr sig om varann alls. Det är knappt vi hälsar på varann och just nu är det underbart!!

FK/AF tyckte att då borde min ork räcka till att börja syssla med nåt så nu går jag på Bild&Form. Känns som ett vuxendagis men är allt jag orkar med.
Jag börjar klockan 8 på morgon....och bara att ta sig upp, tvätta sig, klä sig, sätta på fejset, äta och åka har varit en utmaning!
Sen i nov har jag haft göra....nu när det ljusnar känns den biten lite lättare så nu målar jag, ritar, har sytt väskor och gjort massa snygga armband. Det är ju sånt jag tycker är kul, att pyssla, så det funkar ju. Men ibland är vi upp till 8 pers där....och då dör min hjärna.

När klockan är kvart i 12 och det är dags att gå hem får jag uppbåda all kraft och energi som är kvar och ta mig hem. Vi äter lite lunch sen sover jag...1-2 timmar. Sen kanske jag kan göra nåt mer. Såsom chatta, facebooka, gosa med katterna men att åka till mamma, träffa söner och barnbarn orkar jag bara inte den dagen det har varit kurs.
Den lediga onsdagen brukar jag sova fm och städa em medan maken tvättar. Fredagen sovs det oftast för efter 3 dagars kurs 1 dag städ orkar jag inte mer.....
Så jag vet inte vart det leder eller hur länge det funkar eller om jag blir friskare av detta.
 Det jag vet är att det är jävligt tufft att gå på dagis!!!

Pausar tar slut.
 Så även denna.
På måndag är det läkarbesök igen vilket har gett mig ångest i några veckor nu.
Vet inte vad som händer, känner av mitt fejkade liv igen. Att det inte är jag utan nån annan som styr allt.....
eg. mår jag skit men vem fan bryr sig och vem ser till att jag isåfall slipper från allt.

Antingen ska jag börja jobba. AF/FK gör allt för att det ska funka. Läkaren håller säkert med som en jävla nickedocka....

Annars inser de att min roll funkar på heltid, då får jag vara hemma...bli pensionär och låta själen vara ifred.

Annars är livet slut nu. Jag är inget nyfiken på morgondagen, inte ett skit!! Jag vet att min man älskar mig nåt oerhört mycket! Jag vet att mina söner älskar mig. Min mamma lever fortf.....pappa med, men who care´s?
Min syster och mina vänner....vi har en väldigt bra och kär relation men....om jag inte fick se nån av dem igen skulle det göra mig nåt då?

Ja, bara om de dog för mig! Det skulle jag inte klara.

Varför ska då jag tvinga dem att klara att jag försvinner för dem.....Herregud, vilket dilemma detta nu blev.

Det gör ont en stund.

Jag lever nu. Här och nu. Vad som händer i morgon angår mig bara om jag är här då.

Det tål att tänka på....

Min psykolog tänker lämna mig ifred, han säger jag behöver tid.
Min kurator säger att jag behöver struktur, mota ångesten i grinden, möta faran och bestrida den.
Jag kan förstå båda sätten.
Livet ger mig ångest....inte bara arbetslivet utan livet i sig självt. Arbetslivet ger mig just nu ingen ångest för det har jag inget. Vilket jag heller inte saknar för man ska glädjas åt det man har inte vara lessen över det man inte har.
Just nu räcker det med att ha livet som ångest triggare.

Det man undrar över är om jag fyllde mina dagar med klokare och viktigare saker om det vore i ett arbetsliv.
Jag ska gå ut nu i min trädgård. För den är min och där kan ingen göra mig illa.

Sen får vi se hur det blir med det andra. Jag är bara en marionett i detta spel. Jag vet inte vem som håller i trådarna just nu.

Ja det är jag och tänker nog vara det.
Men när de där djupa dipparna kommer så orkar jag bara inte med mig själv. Då gäller det att jag sätter fokus på det rätta stället.

KÄRLEK                        Söner                        Barnbarn                Man

VÄNSKAP     Äktenskap             

Jag ska inte eg nämna några namn för glömmer jag en så gråter den 

men det är de som håller mig uppe                   Men min kurator säger att jag måste hålla mig uppe för min egen skull och det                                                                           är förbannat svårt


Jag gör så gott jag kan 

Och det finns en sak som måste se först                                  Hur morgondagen ser ut       

jag vill eg inte leva mer men jag orkar fan inte göra nåt åt det. 
Har läst Jag vill inte dö men orkar inte leva...av Ann Heidenbein eller nåt.....
och det är som jag skulle skrivit den själv. Förutom allt om Frued och garkovski och alla andra kloka gubbar för de vet jag inget om.
Men hennes ångest är som min egen.
Det är dumt att gå framför ett tåg, för det blir så kladdigt och dant. Och lokföraren då??  EN lastbli likaså....jag var ju på väg en gång att fronta en lastbil och efteråt kom jag på att det var mjölkbilen och blev så ledsen över alla mjölk som blivit förstörd.
Hon skulle dränka sig i havet för då behöver ingen ta hand omen....men är inte det liite ego? Tror ju de anhöriga vill begrava mig. Så de vet var jag är. De borde få det lugnt då, när de vet det.
Jag har mina 48 propavan i säkert förvar. Jag skulle ta dem om jag orkade.....men jag vill gärna vara nyduschad och full och det är så jobbigt att bli det. Och sen ska jag bestämma vad jag ska ha på mig.....
tror bara det vore bra för min man att hitta mig och se att jag verkligen är död för hans läkande. Jag skulle naturligtvis ligga i min egen säng och vänta på sömnen.....
men nu kom pizzabudet så lika bra att äta då.
Det kommer alltid nåt emellan!!

Den skickas till tryck inom ett par dagar nu!!!!

När jag får vara ifred som jag fick vara nu i 4 veckor när inte jobbet funkade och AF inte hade tid förrän den 4 mars så funkar jag. Hemma med mitt eget göra, så funkar jag jättebra!! Eller jättebra...vad jämför jag med då?
Jag har städat, lagat mat och börjat måla hallen och tapetserar mitt rum.
 Jag är superkreativ när jag får göra det jag vill när jag vill och sluta när jag inte orkar mer. När jag kan bestämma mig för att tapetsera dit sen ska jag gå o lägga mig, ja, då gör jag det och det känns super.

Men sen kommer såna där måsten....åka till mamma t ex. Fixa papper som måste vara inne för den 2e....
då kommer krypet igen. När jag tänker på att på måndag är det den 1e.....då fyller Marcus och det är ju på + sidan men då är det mars...och den 1e ska jag till läkaren och den 4e ska jag till AF, den 5e ska jag till psykologen, den 8e till kuratorn och den 10 till tandläkaren....då är krypet här och sängen känns som den enda trygga platsen i världen. Är jag utanför täcket kommer jag att dö. Då pratar hon med mig igen och jag vill inte lyssna men hon tvingar mig ju till det!

Och jag undrar igen varför jag lever när jag inte vill....men hur ska man orka göra av med sig då?
Det är den 24 februari idag och jag är ledig. Jag tapetserar och målar trappen. Det blir så sabla fint och jag blir så glad och jag är så bra!!

I am simple THE best!!

Konstiga drömmar har jag...fast jag förstår dem ändå. Inatt drömde jag att vi var på en stor hundträff. Vi hade vår Ina, men det var inte Ina utan mer en grönendal...men det var Ina. Ledaren för träffen bestämde att alla skulle ta in sina hundar i lokalen, det var säkert 500 hundar...typ, och ta av kopplen sen skulle alla gå ut och kalla in sina hundar.
Då skulle man se vad duktiga de var på att hitta sin ägare trots myllret!
Vi tyckte det var konstigt och trodde inte riktigt på det men gjorde som hon sa.
Väl ute igen ropade vi på henne men inte kom hon. Det vällde ut hundar...berner som gick ut o lade sig i snön, småhundar som skuttade omkring och letade efter sina ägare. Vi gick in och letade efter henne och under bordet längst in i hörnet låg hon. Rädd så hon skakade. Inte vågade hon sig ut själv bland alla dessa andra.

Jag förstår detta, gör du?

www.book-on-demand.com

Där kommer i dagarna min 3e bok ut. "Den stängda dörren".
Jag har lagt all min energi den sista veckan på att få det klart och inskickat. Och det känns bra och absolut meningsfullt gjort!!
Sen om jag varit disträ och irriterad beror på att min hjärna inte orkat mer än det.
Just nu går all energi i kroppen åt att hålla den varm, pannan orkar inte mde denna kyla så snart tänder jag en brasa på vardagsrumsgolvet. Det får gärna vara 5M  djup snö bara det inte vore så många MINUS grader!!!!

Idag ska jag hålla mig varm med vin!!!!

Jag är helt normal. Iallafall för att ha GAD. Att reagera så som jag gjorde förra måndagen och tisdagen på mitt nya jobb var helt enligt det normala beteendet för en som har GAD och gör nåt helt plötsligt med stora förväntningar.
Har man GAD får det inte gå så fort. Utan man måste tänka först.....åka föbi....känna hur det känns...måla upp en bild......så ser det ut....så ska det vara.....sen gå in och känna lite lite lite i taget......sen lite lite i taget......sen lite i taget.....Då kan det gå bra....bättre.
Det har min Kurator sagt! Hon ringde idag och beklagade och var nog lite lessen att hon hade missat det här tåget för hade vi tagit det i den takten man ska enligt KTB och GAD så hade vi iaf haft störra chans att lyckats med det.

Men jag är nog eg....inte 100 % iaf ledsen för att just städjobbet inte gick....även att det känns att jag misslyckats ännu en gång. Att jag kunde lagt krutet på gamla jobbet, att jag nu backade 10 steg igen och det känns förbannat jobbigt. Ångest är förbannat jobbigt.

Nästa gång jag lägger krut på något ska det vara något jag verkligen vill göra! Inte bara att jag tror att jag ska klara det....utan ska vilja göra det med!!
Jag har ett par saker som jag vill testa innan jag dör och det är väl läge för det nu då. Vi får se om jag kan....