tusentankar

Jag vet inte för detta är ju inte första ggn det är såhär men det blir tyngre o tyngre för varje gång. Och undran är om man får tillbaka tillitten och tron på sig själv efteråt ensingång.....
Dag efter dar går vi här i tysta rum, när nån börjar prata som fräser den andre och tvärtom, det blir alltid fel, omtanke vänds till illmarighet. Illmarighet vänds till ren elakhet....missunnsamhet.

Ska man ha det så? Ska man orka ta igenom det? Dela.

saker. räkningar. möbler. mina detta. dina det där.....ta vad du vill ha o försvinn!!!

Har inte råd att vara själv.....nä var elak mot mig då så står jag ut bara för det då....kan man det? leva ihop bara för ekonomin??

Nä det kan man inte.....nä inte.

jag tror inte vi kan gå tillbaka. men jag tror det kommer ta lite tid....vart ska jag? vart ska du? SKIT I DET DU!!!

kan vi bo här tills dess...vi förtär varann.....

din kusin ska åka till norrland, undrar om nån vill åka med...
               jag har inga pengar vet du, du betalade räkningar för allt...........
jag vet det, men jag försökte skoja..................
                  jag tog ut lite o skulle köpa bla bla bla...............
ja, sen tog jag resten, det var ett skoj.......................
                   javla kul, not.................
men du ska se nu hur det känns...........................
att stå utan teckning.....................
                      jag har inga pengar...................
nä, vem faan har det.................

så kompakt tystnad igen


hur länge ska vi orka, ska en av oss orka en kasse med lite kläder o dra................
ska vi göra det tillsammans, säga upp.....leta två.............

jag vet inte, jag vill sova............jag vill inte äta...............orkar inte laga mat.........orkar inte handla......vill sova

jag är hungrig...........smörgås............youghurt...........duger..........

vill inte alls