Hur fortsätter detta nu då

Min psykolog tänker lämna mig ifred, han säger jag behöver tid.
Min kurator säger att jag behöver struktur, mota ångesten i grinden, möta faran och bestrida den.
Jag kan förstå båda sätten.
Livet ger mig ångest....inte bara arbetslivet utan livet i sig självt. Arbetslivet ger mig just nu ingen ångest för det har jag inget. Vilket jag heller inte saknar för man ska glädjas åt det man har inte vara lessen över det man inte har.
Just nu räcker det med att ha livet som ångest triggare.

Det man undrar över är om jag fyllde mina dagar med klokare och viktigare saker om det vore i ett arbetsliv.
Jag ska gå ut nu i min trädgård. För den är min och där kan ingen göra mig illa.

Sen får vi se hur det blir med det andra. Jag är bara en marionett i detta spel. Jag vet inte vem som håller i trådarna just nu.

Kommentarer
Postat av: Släktingen Marie

Hittar inga ord, men måste bara säga jag förstår dej å dina tankar!!!



KRAM


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback