tusentankar

Jag är helt normal. Iallafall för att ha GAD. Att reagera så som jag gjorde förra måndagen och tisdagen på mitt nya jobb var helt enligt det normala beteendet för en som har GAD och gör nåt helt plötsligt med stora förväntningar.
Har man GAD får det inte gå så fort. Utan man måste tänka först.....åka föbi....känna hur det känns...måla upp en bild......så ser det ut....så ska det vara.....sen gå in och känna lite lite lite i taget......sen lite lite i taget......sen lite i taget.....Då kan det gå bra....bättre.
Det har min Kurator sagt! Hon ringde idag och beklagade och var nog lite lessen att hon hade missat det här tåget för hade vi tagit det i den takten man ska enligt KTB och GAD så hade vi iaf haft störra chans att lyckats med det.

Men jag är nog eg....inte 100 % iaf ledsen för att just städjobbet inte gick....även att det känns att jag misslyckats ännu en gång. Att jag kunde lagt krutet på gamla jobbet, att jag nu backade 10 steg igen och det känns förbannat jobbigt. Ångest är förbannat jobbigt.

Nästa gång jag lägger krut på något ska det vara något jag verkligen vill göra! Inte bara att jag tror att jag ska klara det....utan ska vilja göra det med!!
Jag har ett par saker som jag vill testa innan jag dör och det är väl läge för det nu då. Vi får se om jag kan....