Nytt kapitel

Moving on, Started my life for me.
Sitter i ett nästan tomt hus. Datorn, tvn, Signesoffan och sängen - det enda som inte fick plats i boden där just nu hela vårt liv befinner sig. Nästan.
Endel är i husvagnen där jag nu bott i 24 dagar tillsammans med två av mina katter. Endel är hos Maud -älskade Måddan med alla sina förråd=)) Två katter är hos Magnus och Amanda och Ruster är hos Amanda och Humlan där han gör det han är bäst på=))) Eller bäst på är han på att gosa men sen näst bäst på....kanske. Sova gör han bra med.

Ewa håller på att torka ur det sista ur kylskåpet och jag längtar till MAXI när jag får åka och storhandla och fylla min kyl och frys igen. Något jag är fostrad till att det ska vara. Skulle aldrig överleva med en ostkant och en kladdig smörbytta....
Men ännu är det ett par dagar dit. Men såååååååå fantastiskt skööööööönt att vi äntligen kommit såhär långt med denna flytt.
Den värsta flytt jag varit med om. Ni som läst mina böcker har läst dikten om hur glada vi var när vi flyttade till Eklövet....nu är det samma men tvärtom. Ångesten har bara lagt sig på ytan. Jag kan känna att det ska bli så skönt att inte ha en massa trasiga saker och halvfärdiga projekt omkring mig....men friheten. Trädgården. Tystnaden. Var finner jag den sen?
Sista tiden har jag varit så förbannad. Har världens kortaste stubin och jag tänder på alla 18. Det blixtrar till bara. Men det är bra säger Ewa. Att jag "känner" att jag inte stänger av och mannen jag delar livet med får känna att jag känner med. Jag har nog varit för flat förut och inte sagt ifrån. Nu säger jag inte ifrån heller - jag slår igen en dörr och låter som en attackerande Tigrinna. Nästan så det hänger en brödkavel i luften - åter igen!

Men det är bra. För jag mår mycket bättre efteråt när luften kommer tillbaka i mina lungor och jag kan andas igen. Jag önskar bara att vi kunde börja tömma friggen NU! Men kanske är bra att jag får vial ett par dagar efter städningen.

Jag städa lite....och mina tjejer desto mer. Ewa,Anna,Laila och Nina!! Underbara vänner växer inte på träd men jag måste varit väldigt snäll i ett tidigare liv som fått de här nu.
Stefan och B körde grejer till soptippen och till sonen. Så skönt att börja bli klar!!!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback