ÅNGEST
Jag mår illa. Magen knyter sig i kramp. Skinnet vänder sig ut och in. Blodet står stilla i kylan och nerverna svider. De purrar som värsta MaineCooner......Järnbältet kring mitt huvud och mina käkar dras åt tills skallbenet knakar och tänderna spricker. Jag får migrän eller tandvärk, jag vet inte vilket. Kan inte hålla ögonen öppna, måste blunda för att slippa från omvärlden.
Iaf så för makens skull, för vilken gång i ordningen då?, drar jag djupa andetag....eller är det för min skull?, andas in och andas ut.....det är ingen fara, du kommer inte dö.
Vi ger oss iväg. Hämtar resesällskapet som önskar att vi ska vara glada och pigga och förväntansfulla. Åker ner till busshållplatsen och jag andas för att inte kräkas. Vilket jag önskar att jag gjorde för då skulle de låta mig stanna hemma. Visst?
Bussen kommer. 50 Personer i samma buss. Alla glada, förväntningsfulla - utom jag. Det pratas, skrattas och stojas.
Vi åker till Tyskland där det ska handlas sprit. Sprit. Vin. Öl som är så billigt där.....men att det kostar 3000:- att få en bussbiljett i denna helvetesbuss är det ingen som räknar med. Mer än pessimisten herself. Jag.
Bordershop.
Hotell med stor säng. TACK GODE GUD!
Men den får jag inte ligga i, vi ska ut o gå. Stön! Jo, jag går in i första affären och köper det jag köper när jag behöver massor med tröst.
Ett rosa nattlinne till mig själv. Ett par rosa byxor till Alice och en vit blus med rosa hjärtan på till Alice. Detta kan jag leva på i två dagar.
Sen ska det 50-personers lilla intima sällskapet äta mat tillsammans. Tysk snitschel förstås.
Jag trodde det var wienersnitschel......men det kvittar ju för jag kan inte äta ändå. Jag äter en halv potatis.....av den blöta sönderkokta. Fläsksnitsaren rör jag bara tills fläsksmaken fyller munnen så jag undrar om jag ska kräks på tallriken....
Men det gör jag inte. Den stora majonäsklicken på de 1-timmes kokta ärter, morötter på burk hånler åt mig när den dallrar. Potatisen rör sig upp och ner i strupen och jag undrar om jag får gå o lägga mig.....
men blickarna runt omkring mig säger att det vore högst ofint när man fått chauffören till bords att gå så tidigt.
Till sist får jag gå iallafall. Till mitt stora dilemma ligger mina sömntabletter kvar hemma. Fy fan va kul!
Jag slumrar mig genom natten tills mobilen ringer 6.35. Dusch och en näve piller för att överleva denna dag. Denna dag som till trots kommer att till sist ta mig hem.
Två affärer och tabletter har verkat så jag handlar ganska vettigt tror jag.
In i bussen och hemåt. Resan hem tar 10 timmar. 2 färjeturer och ett par matstopp sen kör till sist bussen i bredvid vår bil. Vår älskde gamle skruttiga, trasiga skitiga volvo - vad jag är glad att se dig! Som en kär gammal vän har du stått här o väntat - på mig!
Jag kramar om resesällskapet och tackar för deras stora tålamod med mig som är ett så fruktansvärt tråkigt socialt spöke. Sen får jag åka hem.
Berndt låser upp dörren och lukten slår emot mig. Men inte den lukten jag befarat då jag vet att soppåsen inte kom ut innan vi åkte.....utan detta är lukten av Klorin, Såpa och CillitBang.
Jag vet inte om jag ska gråta av lycka eller av att skämmas. Änglarna som Gud och Line sänt till mig har varit här och städat. Jag går in och sätter mig på toalettlocket och tårarna som bränt innanför länge nu kommer, de går inte att hejda längre. Hela badrummet är skurat med klorin och såpa. Hinken är slängd och där står en ny. Köket känner jag knappt igen mig i.
Och just i denna sekund går det upp för mig. Jag mår nog inte så bra,va.....när jag inte orkar städa på....vet inte ens när det var senast. Det har grott igen här och medan jag suttit på en buss har detta "hem" renats. Inte undra på att jag har haft sådan ångest hela resan då. Våndorna som änglarna haft har jag känt. Hur de gnott och fejat har gett mig ont i ryggen i bussen.
Jag ringer och försöker säga tack, men det stockar sig. Det finns inga ord. Tröttheten lägger sig över mig som en hinna nu. Den bär mig i säng och jag försvinner.......tack Gode Gud för änglar och min egen säng!
Änglar tycker om att hjälpa till när dom vet att det uppskattas,dom tycker om att överaska.Hoppas att du mår lite bättre nu efter resan och att du kan ta det lite lugnt, inte behöva tänka på att du borde städa toan mm.Kraaam från en av änglarna.
Skönt höra att det finns fler som gått,och går igenom, och på något sätt lärt sig leva, i detta speciella liv, med ångesten som resesällskap.
Önskar dig inget annat än friheten, där inget, som du inte själv vill känna, ska komma över dig. En tid där överaskningarna är dina egna val.
hälsn.
Ronny
Skönt höra att det finns fler som gått,och går igenom, och på något sätt lärt sig leva, i detta speciella liv, med ångesten som resesällskap.
Önskar dig inget annat än friheten, där inget, som du inte själv vill känna, ska komma över dig. En tid där överaskningarna är dina egna val.
hälsn.
Ronny
Ångest ja, du gamle indian, dig känner vi igen! Vi lär oss en bit här och en bit där att hantera livet och det som ibland hör dit.
Känner att jag måste lämna en kommentar om det andra du skriver om - Tysklandsresor och alkohol! Vad har det gått i folk nu för tiden! Ja visst vet jag att alkohol väldigt ofta haft en mycket framträdande roll hos många, men den här vurmen att, som du skriver, lägga ut massor av pengar för att åka och köpa billig sprit! Det blir dyrt det!!! Sannolikt blir det kostbart ur en ekonomisk aspekt, men ofta ännu kostsammare då det gäller humankapitalet. Människan/människorna som drabbas.
Maken och jag hade behov av en kort paus från den vanliga miljön, eller rättare sagt så behövde vi lite nytillskott då det gällde positiv energi. Vi tog också en tur till Tyskland. Vi åkte bil ner, hade precis fått nya bilen (Citroen C4 och Luciferröd!) som är betydligt billigare i drift än vår förra Santa Fé. Vi bodde på ett trevligt hotell, visst, det var en tydlig tysk prägel, men det var nice ändå. Vi åkte runt och tittade på sevärdheter och något av det bästa jag vet är att åka och gå vid stränder. Älskar det! Vi åt gott, jag gillar deras schnitsel så jag åt den i olika variationer flera gånger. Vi hade det gott på många sätt, inga krav på något, vi tog dagen som den kom. Så åkte vi hem - och då kom grannar och en del vänner på besök för kanske det fanns "något de kunde få köpa" om vi nu inte skulle dricka upp allt. Dricka upp allt!? Av vaddå? Menar ni sprit? Ja men det köpte vi ingen, vi har ju varit på semester, måste man köpa sprit för att man åker till Tyskland? Självklart, ansåg hugade spekulanter och tittade på oss som om vi kom från yttre rymden. Så så kan det vara.