tusentankar

Ja nu börjar det likna nåt som nåt i den nya lägenheten. För det är vad det är...en lgh. Undrar om jag nånsin kommer känna detta som ett HEM!? Det är fin. Jättefin, ren och snyggt. Nya gardiner, nytt överkast och lätt att städa. Och det finns BADKAR=)))))
Utrrummet är enormt. Både stort och trevligt. Skönt att sitta där. men...
Ge mig tid så ska det nog bli bra...bättre.
Maken tittar på hus och pratar om det hela tiden. Jag försöker slå dövörat till för jag måste ha tid. Mer tid.

Jag vill läka och bli jordad och stadgad i mig själv innan jag vill röra på mig igen. Det är så mycket mer än bara boendet just nu. GAD.....arbete? kattungar.....och en grabb som jag tänker mycket på men han blir bara arg när jag ger mig till känna så jag får ligga lite lågt. Han behöver nog också tid och få andas i lugn och ro. Precis som jag.

Jag trodde vi skulle fått skattepengar så jag kunde ha bokat min december-ljus-terapi-resa men det fick vi ju inte då. De kommer väl i september.....får väl bli en sista minuten resa.....men jag ville ju bokat NU! Och fått gått och sultat lite på den innan....längtat och väntat och hunnit få ångest innan.....över pengarna, över att jag måste packa, att jag ska trängs med andra människor i sex timmar i ett plan, att jag inte beställt mat utan måste fixa det innan så jag inte hinner bli hungrig. För det är en ångest i sig. Hunger. I september åker maken till norrland och lingonen igen....då kommer ångesten igen. 
Men då kanske jag har skattepengar och då kan jag ju ut o shoppa......men det kan jag ju inte alls det. För t o m till Lidl är det svårt att ta sig.
Men igår var jag där=)) På cykel- Ensam. Med liten nota. Och kontanta pengar. Va bra jag är!!!