tusentankar

Jag har namnsdag idag. Har fått semla. För det är ju den dagen idag, jag har fått recention på min bok. Så jag har fått lite jobb, nu vet jag vad som fattades i den till att bli bestseller....men jag är på gång!!!

Ge mej tips på olika bokförlag som jag nu kan skicka min bok till. Jag vill ha nobelpriset snart!!!!!

Igår snöade det hela dagen, det var så vackert här i skogen. Snön låg tung över alla granar, som ett julkort. Och i morse vaknade vi av ett duns utanför, det var snön som kanade av taket. Det har smält bort, all vacker snö från granarna de står där helt nakna ser det ut som.  Men det droppar från istapparna, dripp dropp dripp dropp och talgoxarna kivas. Skatorna börjar dra sig till varann. De börjar ju alltid tidigt. Vet ni varför?? Jo, de får aldrig vara ifred för katterna, vår förra grannkatt Ebba-Lisa, och vår Isak turades om att sitta bovakt i klarbärsträdet. En dag undrade jag vad det var i det ofärdiga skatbot, jag var tvunget att gå ut och titta. Där låg Ebba-lisa och sov! I skatbot!
Hade jag hunnit att plantera julrosor förra året hade de blommat nu, men det får bli till nästa. Jag njuter i minnet av videkissarna jag såg på jobbet. Men hunden har snart fällt färdigt och katten Isak, 10 år iår, är på bushumör. Så visst är våren på väg.
det är snart snart snart dax att plantera de första fröna, busfröna...

Inatt vaknade jag klockan 1.00 och undrade vad det var som var fel. Men efter ett tag kände jag ju, jag var ju hungrig. mandelkubbar och mjölk, det är gott om nätterna men kanske inte så spec. nyttigt då men vad gör det då???

Jag var på teater igårkväll, så jag hade väl mycket som snurrade i mitt huvud. Jag var på "the good body".
Den var tankvärd, lite rå, lite kul, men framför allt kunde jag efter åka hem och ta på mig mitt rosa nattlinne med rosenknoppar på och dröna i soffhörnet och äta glass... (det var min kvällsmat)
...utan dåligt samvete. Det är inte ofta på sista tiden som jag ätit nåt sånt utan att det svider i samvetet.
Men va fan, my body is my home. Min kropp är inte jag det är bara där jag bor. jag ska ta hand om den med massa frisk luft, jag ska åka skidor, gå ut med hunden i skogen, pulsa i snö och sen ska jag dricka varm choklad med grädde och blåbärsmuffins, och jag ska njuta!!!!!

Man kan ju inte ägna hela livet åt sin mage. Jag vet ju att den är stor. Konstatera det och sen går vi vidare.
så.
Min mage är stor, rund, mjuk. Man kan tro att Jesper är kvar där inne. Men det är snart 20 år sedan han kom ut. Och det är 15 år sedan jag vägde 56 kg. HAHAHAHA

egentligen är jag inte ett dugg intresserad av sport. I skolan vägrade jag gå till gympan över huvud taget. Jag skolkade hela sjuan, sen fick jag gå till obsen, som vi kalla x-hjälp-klassen, och skriva maskin istället. Så åttan och nian var jag inte i gympasalen över huvud taget. Men jag blev en hejare på skrivmaskin....då...
men nu när maken sitter klistrad vid tv.n då sitter jag där med. Och när Mattias kör så det ryker i sista backen glömmer jag att andas. och när Maria Rooth satte straffen vem sitter i soffan och bara skriker,YAAAA!!! Ja, herregud det är så man kan bli rädd för sig själv.
Men nu har jag fått iväg maken ur fotöljen för att åka och tvätta bilen. Den ska säljas. I morgon ska den på undersökning och vi får veta vad den är värd. jag är inte orolig, vi får nog vad vi tror för den. Och sen ska vi bara bestämma oss för vilken färg vi ska ha på nästa bil.
Fy tusan vad bortskämd jag känner mig. Om någon hade sagt det åt mig för 20 år sedan att min ekonomi skulle vara sådan att jag kunde bestämma färg på bilen hade jag bara flinat åt dom, då åkte jag i "mammabilen" en handrollad blå bagge. Och jag tror att jag vill ha en blå nu med. Vi har haft en vit, en blå, en svart och en grå men denna blå är mörkare och mer metallic i. En röd vill jag absolut inte ha. Inte svart/grå och inte vit. Inte grön eller silver eller guld. Uteslutningsmetoden=BLÅ.
Och något kan man väl få unna sig... jag har inte rökt på 15 år. Jag har inte varit stupfull på krogen på.....väldigt länge...jag har ingen häst uppstallad i nåt dyrt stall. Jag har inte några äkta guccijeans heller.
Men en gucciväska har jag....jaja...vi har inte så dyra vardagsvanor och inte köpte vi några teliaaktier heller. Och inget får man med sig när man dör. Naken du kom -naken du gick. Och maken kan väl få glädja sig åt nåt...va fan gör jag....typiskt svenskt va, att sitta här och försvara sig för att vi ska köpa ny bil. Så jäkla idiotiskt. Om vi vill det gör vi väl det är nån avundsjuk i stället för att glädja sig för vår skull är det väl dens huvudvärk. 
Vi ska köpa ny bil, det är skitkul!!!!!

idag är det 2 år sedan jag gick in i väggen. syster o ja var till ikea då, pust och stön. Men idag for maken och jag till ikea, det var inte illa, han gillar det inte i vanliga fall men idag gick det bra då jag lovade följa med in på volvo först och titta på bilar....så kul!!
Vi åt middag på ikea, gött då slipper man laga...
sen köpte vi tio nya kuddar till stugan och lite ljuslyktor och sånt. men sen inne på fyndet hade de idag massa stuvbitar för så där 15.- så jag köpte nog en sju-tio stycket till Dennis, han ska sy väskor. Då får nog jag en... han har gjort t-shirtar men de får man köpa för 200 pix. Jag har beställt två stycken.
Det blir kanon!!
Sen for vi hem och titta på ishockey, heja sverigedamerna!!!

Jaha, då är det dax igen, men nu känns det som längesen.Jag var ju sjuk och sen jobba jag bara en natt innan vi for till fjällen och nu är det alltså andra natten i feb. jag ska göra. Marie  o Lena jobbar inatt så det blir en lugn natt med fika och prat. Vi har inte setts på länge nu.
Så idag är en lugn dag. Maken är iväg nu till psyk, han går på samtal en gång i månaden. Det är bra, det är nog mest för att avlasta mig lite. Att han får ur sig allt han går och funderar på som inte jag kan ta riktigt. Jag är utbildat mentalskötare men man orkar inte vara det 24 timmar om dygnet. Inte vårdare heller. Det räcker med det andra jag får göra jämt. Tvätten, kläder etc etc.
Men man kan inte säga upp sig ,inte ens ta semester. Han klarar sig rätt skapligt ändå, så klart jag borde kunna åka bort ett par dar utan honom, men då äter han nog bara korv och byter kläder gör han nog inte.
Så kan det gå när man springer i 360 km/timmen rakt in i en bergsvägg. Jag tror aldrig att han kommer läka fullt ut. Men han fixar ved och v75. Det är de två saker han alltid gjort även innan han blev sjuk. De saker han fortfarande kan koncentrera sig på- tur att där finns något. Men han vet inte vilka kläder som är sina eller mina. Han sätter på 6 koppar kaffe, inte mer inte mindre. Står hunden i dörren kan han inte gå förbi, det finns inte space tillräckligt. Men man lär sig att leva med det mesta, ser jag förbi allt detta ser jag ju fortfarande min make med sitt underbara lite pliriga leende, det som värmer hela mig. Min klippa här i livet har blivit lite mjuk men jag lutar mig ändå,  det känns bra.

Jag har varit på kurs idag i palliativ vård. Vård i livets slutskede. Ett stort och viktigt ämne. Ingen kommer ifrån det. Alla ska vi dö, nån gång. Alla kommer vi uppleva att någon som vi älskar dör. Mamma, maken, hunden.  Usch, jag vill inte tänka på det, säger vi.
Men, det är viktigt. Viktigt att våga prata om det. Vet du hur dina föräldrar vill ha sin begravning? Vill pappsen ha dropp om han blir dödssjuk? Organdonation. Vad vet vi om det? Vi måste våga prata om det ända ingen av oss kommer ifrån. Man kan vara oskuld hela livet men man dör ändå. 
Jag läste en gång för länge sen att kroppen lättar 20 gram när vi dör. Det är själen som väger 20 gram. Själen lämnar kroppen för sin astrala resa att bli en ny människa. Eller?
ja, det gäller att bestämma vad man ska tro, vad som är andligt rätt för mig att tro på. Vad som är min religion. Själv tror jag på månen. Han har alltid funnits och jag kan se honom.  Annars är gudomligheten kvinnan i mig.
Kretsloppet, att jag föddes, att jag gav liv till mina söner och att jag sen ska dö. För att gå vidare.

 Jaha, det var en vecka till fjälls. Vi har haft det jättebra! Tre dagar med slappa och snöfall. Men två gudomliga dagar. Med sol som gnistrar i snön och takdropp. På tisdagen hade vi tänkt åka skidor men jag hade inte samlat tillräckligt med mod så det blev inget. Men i fredags samlade jag ihop mig. Djupa andetag, jag kan jag kan jag kan...
Åh ta mig tusan det gick!!
Det var jag och 3 femåringar som hade en egen backe! Musse-backen. Och jag åkte ner - och lift opp!
Flera flera gånger ända tills alla föräldrar, inklusive min make, tog fram kamerorna. Hahaa...
Då bytte jag backe, till Skutts backe. Så det så. Men sen åkte jag oxå i Bamses backe, den var riktigt tuff må ni tro. Flera gånger så jag tappade räkningen.
Det var "prova gratis" skidor där med så jag prova ett par carvingskidor, men nja, jag gillar mina röda Head, så jag behåller dom. När det var dax för mig att vila benen passade maken på att försvinna upp på fjälltoppen för att par "riktiga" åk. Men det var så gott mot husväggen i solen och takdroppet, så jag tror att det var han och inte jag som gick miste om nåt...
Han är i allafall en underbar tålmodig skidlärare.
Och om 5 veckor är det dax igen, då kanske jag börjar i Bamse backen...

Men jag var bara tvungen att kolla in en sväng när jag ändå kollade mailen. Idag ska jag packa klart, handla mat, för på ica i tandådalen är allt dubbelt så dyrt. Gå på villa visning, nya grupphusen vid sjön är klara och vi är BARA nyfikna. Sen ska vi lämna katten Isak hos svärmor o svärfar.  Maken skriver sina travrader nu men jag måste upp och duscha o fixa till mig efter ett dygn i sängen...och inatt kom olle med...
olle...o.b...olle bengtsson...ja...jag är ju eg. glad för det för det är inte kul om det kommer i stugan, och vända till sängen där vill jag inte! Men jag klarade det den här gången med. Duktigt!

Förr kunde jag gå upp vid 11-12 tiden när jag vakat men inte nu, gu va seg i skallen jag är!!! Drönar mig kvar så länge jag kan med kaffekoppen och dagens tidningar, maken köper båda kvällstidningarna tis o fre för spelbilagornas skull, och jag kan då snika till mig en timme xtra i sängen. Men jag är uppe och rantar en sväng i mitt ursexiga nattlinne. Rosa med små rosenknoppar på...
Börjar packa lite, sängkläder, handdukar, letar reda på skiddressar och vantar. Men jag lägger mig en stund till, måste kolla skistar.se vad liftkorten kostar....hm, man kan nog snusa en stund till...
Jag kör en maskin tvätt och tar en kopp kaffe till. Åh, då kommer Johan och Marcus! Hej mina gosisar och farmors kaksmula!! Jag får en marcuskram, en kall en , men det är bara skönt när man har dröndag. Vi bubblar en stund och sen lyfter maken och Johan upp packboxen på bilen, bra då kan skidorna packas med. Och de vinkar och far hem och jag kan nog mysa i sängvärmen en stund till.....

Inatt ska jag arbeta. Det är torsdag, och när jag kommer hem igen är det fredag. Jag åker hemifrån 10 i 9, och kommer hem strax före halv 8 i morgon bitti. Då är många på väg, till sina jobb, skola or whatever.
Jag längtar hem då så jag kan känna i huden hur min säng känns. Hur gått det är att krypa ner, dra täcket långt opp under hakan och bara försvinna in i dimmorna. Drömlöst. Tungt, borta från allt.
Och jag hoppas och ber de mina som vakar över mig om en lugn natt. En natt då alla mina gamla tanter och gubbar sover så gott, så gott. Jag lovar att smyga runt och bara lyssna på era underbara snarkningar.
Då vaknar ni i morgon bitti till en utsövd och lättsam dag. Då det är fredag och nån form av underhållning i stora festsalen. Det blir kul för er.
Det är bara min gamla bonde som kommer upp strax efter 4 och vill ha en kopp kaffe och en macka med prickig korv, och det får han så gärna, han har väl gått upp så här dax i bortåt 70 år, men nu somnar han om igen på kaffet istället för att ut och mjölka.
Det är 17 boende där jag arbetar, 17 individer, 17 olika liv som levts. Alla med varsin unik historia att berätta. Och alla vill ha det på sitt sätt, "så har jag alltid gjort"...
Tänk när jag blir gammal, finns det någon då som stoppar ner täcket ordentligt bakom nacken på mig, så som jag vill ha det. Hur går det med min mage om jag inte kan tala om hur den funkar, finns det någon som bryr sig om att jag vill sova naken eller att jag inte tycker om smör på mackan...jag vill ju ha det som jag alltid har haft det även när jag är 86 år. 17 olika människor. Glöm inte att det är en människa där bakom, hon som inte kan tala längre, hon som inte ser eller hör längre. Hon är dotter, mor elller syster till någon. Någons bästa väninna, som tisslat och tasslat, fnittrat och fjompat. Om pojkar, som varit kär...
Gråtit och skrattat många många gånger...

Idag är det den 1 februari. Äntligen är långa hemska livsprövaren januari slut. Imorgon firar vi att halva och den hemskaste biten av vintern är död. Nu kan man känna att jorden börjar röra på sig, att långt där nere börjar det att tina upp. Även om det nu blir bakslag så är vi på gång. Det droppar från taket idag. Vi ska till pappa på soppmiddag. det blir trevligt och gott. Sen ikväll ska vi tända eldar att skynda på våren och hälsa den hjärtligt välkommen.

Nu har jag tyckt lite igen, jag blir så förbannad när jag läser lokaltidningen att jag måste skriva en insändare. Så det har jag gjort, här vill de bygga ett nytt köpcentra och en bro över viken, bra det är bra. Men vem fan ska åka på bron eller handla i nya centrat? Jo, det ska vi göra som bor här i kommunen. Men då läser man i tidningen att en människa får sitta i soc, väntrum och hota sig till en lgh. Hur tusan har de tänkt, ska bron bli till att bo under för alla som inget hem har? Borde inte alla få ett hem innan vi lägger pengar på bro o centra???
Det är kommunens skyldighet och yttersta ansvar att ta hand om alla som bor och vistas i kommmunen. Det är lagstadgat. Och då är det bara så. Ska man då behöva hota till sig ett hem??...För mig ofattbart egentligen men jag har gjort det själv när jag skildes, då var det bara om jag missbrukade eller blev misshandlad som jag hade fått hjälp. Men med gap och skrik så fick jag precis en sån lgh som jag ville ha fast det inte fanns nån ledig i hela stan...
De glömmer individen hela tiden, det är bra att se saker i sin helhet men ibland måste man se i molekyler. Se det lilla.
Förresten har jag fått en vaken fluga här...och det droppar från taket idag. Åh, va härligt, nu ska JAG GÅ UPP OCH BAKA BULLAR!!

Idag vaknade jag klockan 9, sträckte på mig och kände,...mig bra. Konstig känsla...
Så! Idag tog jag med hunden till skogen. Tillsammans med karda och stora kammen och en sax! Och fickan full med mutor. Det är ok, det får man ha. Och jag har borstat henne och klippt tovor bakom öronen och klippt tassarna, så nu är de så där stora runda och goa som de ska vara.  Det blir inte lite ull efter henne, det räcker till både skogens knyttar och till vårens fåglar för nu kommer hon hålla på att fälla en hel månad.
Och hon blir ju så sabla söt, när öronen kommer fram och pälsen blänker, mattes lilla gullegryn, nu går vi hem och äter grisöron...=FEST!

Och jag min stolla gick hem och bakade kakor. Syltkakor med hallonsylt, gaffeltryckskakor och hasselnötter. Men gu va gott det är med hembakta kakor, så lätt att göra men inte så nyttiga. Sen kunde jag sova middag en stund med gott samvete. zzz
 
På söndagar nu  på tv 1, UR, 16.55  går ett program som heter "in i väggen". Jag känner igen mig så, det handlar om mig och om många med mig. Se det!
Kram alla gosisar;)

Jag har ju gått  kurs i mental träning och stresshantering så egentligen fattar jag inte vad jag håller på med. Vi lärde oss massa kloka saker på kursen, t ex, att livet är HÄR, NU och FRAMÅT!
Vad som varit, ok det är ju gjort, inget att slösa energi på, här, det är här jag är nu. Jag kan inte vara någon annanstans. Än här nu. Det jag gör nu, att fokusera på det just nu. Och sen det jag ska göra sen, det gör jag sen. Det kan jag oroa mig för då.  OK?

Att vara farmor är görmysigt, men de har ju sitt, det är inte lätt att hitta tider som man kan träffas så där ofta som man vill. Han är på dagis och han älskar att vara där. Men nu när han är lite större kan vi prata på telefon, fast ibland har han fullt upp med att tala om för sin pappa att det är farmor här...Kaksmulan...

Men idag har syster och jag varit hos gamla mor och fikat, det känns oxå väldigt viktigt att ha tid med henne, hon är som sagt gammal och gamla människor lever inte för evigt. Hon tycker själv att hon mest är till besvär för oss, att det borde finnas annat för oss att göra, även att hon blir jätteglad när vi kommer.
Hon har skrivit det vita kuvertet och det påpekar hon för oss hur det ska vara, då den dagen, vi kan skoja om det hur sjukt det än verkar, men vi jobbar och hon har jobbat inom äldreomsorgen, så det är något som finns dagligen, döden döden, som tant Astrid sa.