livets gång ger även det ångest

Var hos Mamma igår. Hon låg på sin säng och slumrade när jag kom. Men lyste upp som en sol när hon fick se mig. Precis som de små solar av Tusselago jag har med mig till henne. Jag sitter på sängkanten och håller henne i handen.
"jag mår inte bra, säger hon. Det räcker nu"
"jag tycker inte det här är roligt längre" säger hon.

Vi känner varann så väl att jag vet precis vad hon menar.
"Nä det förstår jag att du inte gör" svarar jag.
Roligare saker har hon ju pysslat med i sitt 83 åriga liv än att ligga så här och tyna bort.

"jag blir avundsjuk när någon jag känner har gått bort"
Jag kan bara nicka
Min mamma älskar vitsippor och har alltid sagt att hon vill dö när vitsipporna blommar i Kanalängen
Då vill hon bli strödd där

"Du får vänta tills Vitsipporna" säger jag
"Vitsipporna" säger hon och ler
Jag ser vad hon tänker

Hon nickar och mina tårar rinner