palliativ vård

Jag har varit på kurs idag i palliativ vård. Vård i livets slutskede. Ett stort och viktigt ämne. Ingen kommer ifrån det. Alla ska vi dö, nån gång. Alla kommer vi uppleva att någon som vi älskar dör. Mamma, maken, hunden.  Usch, jag vill inte tänka på det, säger vi.
Men, det är viktigt. Viktigt att våga prata om det. Vet du hur dina föräldrar vill ha sin begravning? Vill pappsen ha dropp om han blir dödssjuk? Organdonation. Vad vet vi om det? Vi måste våga prata om det ända ingen av oss kommer ifrån. Man kan vara oskuld hela livet men man dör ändå. 
Jag läste en gång för länge sen att kroppen lättar 20 gram när vi dör. Det är själen som väger 20 gram. Själen lämnar kroppen för sin astrala resa att bli en ny människa. Eller?
ja, det gäller att bestämma vad man ska tro, vad som är andligt rätt för mig att tro på. Vad som är min religion. Själv tror jag på månen. Han har alltid funnits och jag kan se honom.  Annars är gudomligheten kvinnan i mig.
Kretsloppet, att jag föddes, att jag gav liv till mina söner och att jag sen ska dö. För att gå vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback